Jag växte upp med en grekisk pappa och en svensk mamma som inte fann varandra. Det är mina allra första år, och det är där min berättelse börjar.
Vid fem års ålder fick jag en bonuspappa och ett bonussyskon. Vardagen hann bli vardag innan den plötsligt tog slut.
Läs hela texten
1975 flyttade mamma och jag till Hyltebruk. Fyra år senare gick hon och min första bonuspappa skilda vägar. Hon kunde ha flyttat tillbaka till Lund, men hon såg att jag hade hittat mina vänner och min plats. Hon fick jobb i Halmstad och valde att stanna.
Det beslutet förändrade allt. 1981 träffade hon en entreprenör som hela bygden pratade om. Jag var en pojke med stora ögon som klev in i ett hus som kändes som ett slott, och över en natt var vi inte längre bara mamma och jag.
Huset blev starten på ett liv som fortfarande påverkar mig.
Läs hela textenEtt barn ska aldrig behöva välja mellan sina föräldrar.
Jag fick göra det. En av mina mest brännande minnesbilder är från rättssalen i Halmstad, där jag som barn skulle välja mellan mamma och pappa. Valet ledde till sju år utan kontakt med min pappa. Sju år av frågor utan svar.
Läs hela texten
När jag var tio år kom jag hem och berättade att jag blev mobbad. Jag behövde att någon stannade upp, tittade på mig och sa: berätta, jag är här. Det hände aldrig. Så jag slutade fråga och slutade berätta.
Handbollen blev en stor del av mitt liv. Varje match letade jag bland föräldrarna på läktaren. Jag ville bara att mina skulle sitta där och att jag skulle få höra att jag dög som jag var. Platsen var oftast tom.
Läs hela textenEtt känt företagsnamn. Pengar. Framgång. En familj som många såg upp till. Innanför fasaden blev lögnerna vardag, för att skydda bilden och de vuxna. Det skedde på bekostnad av mig.
Läs hela texten
Det här avsnittet handlar om självmordsförsök. Stödnummer finns direkt under texten.
Skilsmässa. Vårdnadstvist. Ett hus som skulle säljas. Det året fick jag träffa min dotter tre gånger. Utåt log jag. Inombords var det tomt och mörkt.
Jag hade ingen kraft kvar, och det året försökte jag ta mitt liv, två gånger. Jag berättar det för att jag är här i dag. Det blev min vändpunkt.
Läs hela texten
Inse vad du har för problem, annars vet du inte vad du ska fixa.
2005 började jag skriva. Tanken var aldrig att ge ut en bok, skrivandet var rent terapeutiskt. Jag skrev ner känslor, minnen och intryck, år efter år.
Att arbeta med en förändring gör ont och har sina berg- och dalbanor. Det där var en av de första sakerna jag förstod. I dag är anteckningarna en bok.
Läs hela texten
Mamma älskade The Beatles. Jag tänker på våra samtal och våra skratt, och på allt hon fick bära.
Boken var klar när hon blev sjuk, och tvivlet kom krypande. Skulle jag verkligen våga? När hon gick bort i augusti 2025 stannade allt upp. Sorgen fick mig att bestämma mig. Jag ska berätta, med min egen röst.
Läs hela textenDu kan ta på dig offerkoftan och tycka synd om dig själv. Eller så ser du dig som en problemlösare och gör mörkret till ljus. Jag valde det andra. Min drivkraft kommer från de mörka platser jag har varit på. Våga misslyckas för att lyckas.
Läs hela texten
Jag är mer än det som hänt mig. Jag gillar människor, bra mat, film och hav, och jag drivs av en enkel fråga: vad kan jag göra bättre i dag än i går?
Jag har byggt min karriär där försäljning, marknad och gästupplevelse möts. Jag gillar blandningen av att tänka långsiktigt och att stå mitt i driften, där gästen faktiskt möter verksamheten.
När jag gick med i Siriusorden visste jag inte riktigt vad jag kunde förvänta mig. Jag fann en varm gemenskap byggd på omtanke, respekt och viljan att göra gott.
Vi stöttar varandra och vi vänder oss utåt, till människor som behöver en hjälpande hand eller bara en medmänniska som bryr sig. När vi samlas är det som att tiden saktar ner en aning, en paus från vardagens brus.
Läs hela textenEtt maskrosbarn kan vara din granne. Jag vet hur det känns att inte bli sedd, och därför engagerar jag mig här.
Här är jag volontär. Min historia ska inte bara berättas, den ska göra skillnad.
Många har frågat mig varför jag lägger ut något så privat. Här är mitt svar.
Jag är född i Lund, med en grekisk pappa och en svensk mamma. Det är där min berättelse börjar.
En adress i Hyltebruk. För mig platsen där två liv flätades ihop med ett tredje.
Ett barn ska aldrig behöva välja mellan sina föräldrar. Jag fick göra det.
Jag var tio år. Det var de vuxnas ansvar att se mig, inte mitt.
Varje match letade jag bland föräldrarna på läktaren. Platsen var oftast tom.
Utifrån såg allt perfekt ut. Innanför fasaden blev lögnerna vardag.
Det svåraste året i mitt liv, och vändpunkten. Texten handlar om självmordsförsök.
Det började som anteckningar för att jag skulle orka. I dag är de en bok.
Ett löfte från 2007 som aldrig hölls, och det jag bär med mig i dag. Texten handlar om självmordsförsök.
Mamma gick bort i augusti 2025. Sorgen fick mig att bestämma mig: jag ska berätta.
Du kan ta på dig offerkoftan, eller göra mörkret till ljus. Jag valde det andra.
Min historia ska inte bara berättas. Den ska göra skillnad.
En varm gemenskap byggd på omtanke, respekt och viljan att göra gott.