Varför jag berättar

Många har frågat mig varför jag lägger ut något så privat. Varför inte bara gå vidare?

Jag delar inte för att få uppmärksamhet, och inte för att hämnas. Jag delar för att det är min historia. Under större delen av mitt liv har andra fått berätta den åt mig och skapa en sanning som andra trott på.

Som barn lärde jag mig att mina känslor var för mycket och att jag skulle vara tyst. Det mönstret vill jag bryta. Det har tagit mig många år att förstå att tystnad också är ett arv. Att jag pratar betyder inte att något är fel på mig. Det betyder att jag äntligen vågar.

Jag ser mig inte som ett offer. Jag ser mig som en stark person som vågar prata om det sårbara. Och om min historia kan hjälpa en enda person som känner igen sig, då är det värt det.